Hjärtkrångel!

Jag har varit inlagd på hjärtenheten i 1½ dygn för långtids-EKG.
Det började på onsdagkväll när jag gått och lagt mig. Jag har ju hjärtklappning, hjärtrusning sedan ett par år tillbaka. Och detta har jag lärt mig att "kontrollera" på sätt och viss. Jag känner igen känslan och tar några djupa andetag och slappnar av så brukar det kännas bättre. Men onsdagskväll så får jag 3 "attacker" som inte alls känns som det vanligtvis gör! Det smäller liksom till i bröstet på mig och sedan hettar det utåt sidorna! Ingen direkt smärta utan det bränner liksom. Jag ringer sjukvårdsupplysningen, som tycker att jag borde åka in på akuten! Sagt och gjort, Henry skjutsar in mig och jag blir inlagd. De tar prover, EKG och gör en vanlig rutinundersökning på natten. Dessa är ok!
Jag fick träffa en överläkare dagen efter (har sovit 2 timmar denna natt). Och han tyckte att jag skulle vara kvar till i dag, fredag, så att de fick ha mig uppkopplad med EKG för att se om något blev registrerat. Och så blev det!
Gårdagen, torsdag, var inte rolig. Jag hade då sovit i princip ingenting, och när jag sedan försökte sova på förmiddagen så fick jag dessa rusningar hela tiden, så fort jag var på väg att somna, och då blir jag helt klarvaken. Till slut lade jag ner detta och ställde in mig på att göra en tidig natt i stället!

Tidig och tidig, jag somnade runt 22.30! Och har sovit som en gris, och det är inte i positiv mening! Jag har haft så ont i ryggen hela natten pga denna sjukhussäng! Jag har vaknat flera gånger och provat ändra sovställning, men inte mycket som har hjälp! I morse var jag så ofärdig att jag knappt tog mig ur sängen. Men inte en hjärtklappning på hela natten! Hurra! Har ju sovit mellan 7-8 timmar i alla fall, och hade väl kanske fortsatt ett par timmar till om inte nattsköterskan kommer in halv 7 på morgonen och glatt ropar "GODMORGON"! För då ska det tas blodtryck och feber innan nattpersonalen går hem! (Ändring av rutiner vore på sin plats tycker jag!)

På ronden i dag så talar läkaren om att EKG:t visar inget annat än dessa rusningar och att det inte är något farligt, bara väldigt otrevligt! Han menade att jag kunde får prova medicinera mot detta ett tag, bara för att lungna mig mer eller mindre, men jag var inte så intresserad av detta. Så länge det håller sig på denna nivå så står jag ut, blir det värre så är det ju bara att höra av sig till hälsocentralen så skriver doktorn där ut medicin. Men jag tycker att så länge jag kan kontrollera det så är jag hellre medicinfri, är lite rädd att börjar jag med denna medicin så kan jag aldrig sluta! Läkaren tyckte att det var ett "klokt" beslut! (Jag sträcker på mig lite stolt nu ;-) )Och menade just det att det bara är att höra av sig till HC så får jag hjälp där.

Men nu är jag hemkommen och det är ju så skönt, att få sova i sin egen säng i natt känns så ljuvligt! Att slippa bli väckt/störd av dessa kontroller flera gånger/dygn, inte bara av mig utan av min rumskompis också! Det är bra att sjukhus finns när man behöver det, absolut, men det finns inget bättre än hemma! Faktiskt!