Hon ville att jag skulle ringa efter pappa så han fick komma och hämta henne, hon skulle gå hem, (när jag sa att jag inte hade någon telefon med mig), hon ville ALDRIG mer cykla!
Men efter att jag hade varit pekpinnemamman: "Vad har jag sagt om att köra för långt ut i kanten, vad sa jag häromdagen om att du kör så fort, bla bla bla".
Närå, även om jag väldigt gärna skulle ha velat just då!! Men det hjälper ju inte när det redan hänt och det hände fast jag har varnat henne förrut! Hon är ju ett barn, och de glömmer, väldigt fort ibland! Jag sa att hon kommer att köra omkull fler gånger innan hon har lärt sig att förstå olika faror! (Bara att hoppas att hon inte bryter nacken eller nått innan).
I alla fall så var det efter tröstning och lugnande bara att göra som med en ryttare, tvinga henne upp i/på sadeln igen!
Det skedde under protest men det var ju ett att göra! Och det gick ju bra och dagen efter (i går) så tog vi ju vår tur till Brunflo och hon började faktiskt att tjata på morgonen om när vi skulle åka! Så tvång kan vara bra ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar