Och även om vi inte träffades så jättemycket så har han ju ändå alltid funnits, ända sedan jag var liten! Det känns konstigt tycker jag, och då förstår man ju hur mycket mycket mer konstigt, och tomt, det är för hans fru och barnen! Tänker på er och känner med er i eran sorg! Kram!
Jag hoppas och tror att någon du tycker om tog emot dig där!
Just nu känns allt så tomt... det är som om hälften av mig har dött... men livet måste ju gå vidare... Tack så hemskt mycket för din omtanke
SvaraRadera//Monica
Vad tråkigt att det gick så. Beklagar sorgen!
SvaraRadera