Har nog skrivit om detta förut, men det känns lite aktuellt igen!
Är det bara jag som lider med och tycker synd om denna kille som dödade Therese Rojo?
Nu när verkligheten kommer inpå honom, när han verkligen förstår vidden av vad han har gjort! Så mår han förstås skitdåligt! Det är i och för sig skönt att han mår dåligt, så han inte är helt känslokall. Men jag har en otrolig medkänsla för honom.
Självklart så mår denna flickas närstående ännu mer dåligt, det är inte så att jag inte förstår detta. Och jag känner verkligen med dem också! Men denna kille är ju bara en ungdom han med! Kommer han att klara av att leva med vetskapen av vad han har gjort? Vissa tycker väl att det är skit det samma, han har ingen rätt att leva. (Vet att jag skulle känna så om det hade varit min flicka!) Men om det hade varit min grabb som suttit där denna kille sitter nu? Hur ska jag känna då? Får jag inte fortfarande älska mitt barn då? Är det meningen att man ska vända ryggen åt sina barn i en sådan här händelse?
Tänk då denna mamma som har en mördad dotter och där sonen sitter anklagad för dådet! Riktigt mardröm! Hur ställer man sig i ett sådant fall?
Ber till gud att jag aldrig ska behövas ställas inför sådana händelser.
Nej Monica, det är inte bara du. Jag tror nog att vi lite till mans känner väldigt starkt för den där killen. Men dock så behärskar jag den känslan till förmån för flickans anhöriga. Ett så galet mord, och när jag läser om hur föräldrarna till mördarna försökt separera dem för att de såg att relationen inte var sund jag då mår jag illa. Det är ju så galet sorgligt och onödigt.
SvaraRaderaOch det är klart man får älska sina barn även om de gör fel (t.o.m. mördare får man älska) man behöver inte älska deras handlingar för att man älskar dem. Men oj vad svårt det ska vara att se att ens barn gjort ett sådant val, oj oj oj.
Ja men visst, jättesvårt! Det gör så ont i mitt hjärta när jag försöker sätta mig in i deras situation. Och det gör det förstås när jag försöker sätta mig in i hur Therese föräldrar mår, eller det måste jag säga att jag nog inte försöker så mycket för det övergår min förmåga. Tror inte att jag klarar av det helt enkelt! Det tar stopp någonstans! Och självklart är det onödigt!!! Och det känns som om Sverige har drabbats av väldigt många mord denna sommar! Även om de flesta kanske är "undre världens uppgörelser" så har det varit något nästan varje dag!
SvaraRadera