I går frågade Lena om hon fick en mobiltelefon?!
Jag tappade hakan fullständigt!
- Vad ska du med den till fråga jag?
- Ja,... ha... och ... ringa...och...!!
Eftersom Lena praktiskt taget var livrädd för telefoner till för ungefär 1 år sedan, och nu visst kan prata om någon ringer till henne, länge och väl, men själv nästan aldrig ringer till någon, så förstår ni kanske att jag tappade hakan! Men tydligen så var det en tjej på skolan, som är 8 år, som hade fått en och nu ville Lena också ha en!!!!
-Eh,nej sa jag!
-Varför? Undrade hon.
-Därför, sa jag. Du gör inget med en telefon än. Du kanske får en när du är ..... 12!?
-Åh! Suckade hon.
Men hur gör man då? Vad tycker ni är en rimlig gräns?
Om hon skulle ha en allvarlig sjukdom så skulle jag kunna tänka mig att skaffa en mobil väldigt tidigt. Men om allt är som det "ska" så har jag fram till nu tyckt att 12 år kan man nog försöka stå emot till! Då börjar hon på en större skola och så, så det kanske skulle kännas lite tryggt om hon har en! Fram till nu alltså!
Jag har börjat fundera på om det kommer att bli tidigare ändå! För jag tror att det går neråt i åldrarna och även om man inte ska göra som alla andra utan som man själv tycker är bäst så kan det nog vara svårt att stå emot ett ev väldigt tjatande! Eller?
Jag har börjat fundera på om man kanske får sänka gränsen till 10 år!
Egentligen så tror jag att ju längre man väntar, ju bättre, med tanke på hur outforskat det är med strålningen! Men samtidigt så har vi trådlösa datorer, mikro, trådlös hemtelefon, så jag tror att stålad blir vi ändå, med eller utan mobiltelefon. Fast det är klart,vi går väl inte runt och håller mikron mot örat förstås, och det lär väl kanske spela roll sådant också!
Ja, jag vet inte. Tur att jag förhoppningsvis har några år till på mig att bestämma hur det ska bli!